Jag gråter på min födelsedag, pga dig. Jag har aldrig saknat någon lika mycket! Jag ser tillbaka på allt vi haft, det var så underbart! Jag vill tillbaka till december! Åh jag orkar inte, du kommer aldrig komma tillbaka! Nu rinner tårarna.

När du satt där i soffan, kollade upp på mig, gav mig ditt fina leende.. Gud vad jag saknar det.. När du kramade om mig bakifrån, höll om mig, såg mig i ögonen och log.. Din lukt, jag skulle känna igen den överallt! När du kom där, mot mig, tog tag i mig, viskade i mitt öra.. Alltså hur du sen högg mig i magen, fanfanfan alltså, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nu är jag inne i min bubbla. Bubblan där allt handlar om dig. Jag har mått bra, i England bland de nya kompisarna som fick mig att tänkta framåt, eftersom att vi inte hade något förflutet tillsammans, då tänkte jag inte så mycket på dig. Men nu, här hemma.. allt får mig att tänka på dig.. När vi sprang runt i snön, på min tomt i vintras, jag höll i din arm, vi stod i mitt förråd.. Alla våra sms, telefonsamtal, låtar.. Varför skulle det sluta såhär?!

Fyfan, du var verkligen så himla underbar, och jag saknar det mer än någonting annat!

---