Jag minns första dagen när vi pratade med varandra. Det var när vi satte upp tälten under klassresan på Björnö, i början av sjuan. Jag stod bredvid dig, och så började jag blöda på foten. Jag var tvungen att hämta ett plåster och bad dig hålla i mitt snöre, vilket du gjorde. Det var första gången, för ett och ett halvt år sedan. Men det känns som att det var igår. Den dagen fann vi varandra. Vi sov bredvid varandra den natten, och dagen efter skjutsade vi hem dig. Vi bodde ju tydligen i samma område! Men sedan var det ju så att vi gick i olika klasser. Du gick i Venus grön, och jag i Venus röd. Så även fast vi var mycket med varandra, och hade det så underbart kul, så blev vi aldrig sådär riktigt tajta. Och jag kommer ihåg hur du skrämde mig med de där smsen i sjuan. Gud vad jag blev rädd! Tänk om det hade varit sant, det du skrev, vad skulle jag tagit mig till då. Vad skulle jag göra utan dig. Du är så underbar gumman, vet du det?! Och sen då, jo till åttan så hamnade vi i samma klass! Vilken tur säger jag bara. Tänk vad mycket jag hade gått miste om annars! Du är en av mina tajtaste kompisar, om inte den tajtaste. Gud vet vad jag skulle göra om jag inte hade dig. Du vet saker om mig som ingen annan vet. Och jag litar på dig så otroligt mycket. Jag vet verkligen att du kan behålla en hemlighet. Eller inte bara en, flera. Och jag hoppas verkligen verkligen verkligen att du vet att du kan lita på mig också. För det kan du! Och i sommar, när du följer med mig och min familj till Kroatien, det ska bli så grymt gumman! Du är liksom som en pusselbit. Utan dig är jag inte hel. Och alla våra minnen! När vi tappade Wilmas nya slajm i toaletten, kvällarna utomhus, tigerjakterna, skrattanfallen, våra sjuka idéer, våra dagar i skolan, då när vi var som tajtast i vintras, när vi träffade Oscar och Philip, när vi var oskiljaktiga. Vi var med varandra hela tiden du och jag. Jag var så glad med dig. Eller, jag är så glad med dig! Och även fast vi bråkar, är sura på varandra, är irriterade, ledsna, trötta eller lacka på varandra, så finns du alltid där! Jag kan ligga och smsa med dig på kvällen, och prata om killproblem, och du vet då när du och jag var osams med Emma och Fabienne, eller bara om vad som helst som gör att man är ledsen eller nere, då säger du direkt att du kan komma så vi kan prata, även fast klockan är tio och det är skola dagen efter. Du är så himla bra! Du är min stjärna, min ängel, mitt ljus i mörkret. Du är så mycket för mig. Utan dig vid min sida älskling, så tappar jag min balans. Och även fast vi inte har varit med varandra så mycket de senaste veckorna, så ska du veta att jag tänker på dig! Jag glömmer aldrig bort dig! Du är verkligen en sann vän. En som du borde alla få ha! Och jag är så glad att jag, av alla människor på hela jorden, träffat just Dig. Du ska bara veta hur mycket du betyder för mig! Du är guld värd! Min fina vän!