Sånt som bara finns där
Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Ska jag skriva att du är borta ur mitt liv, att jag inte tänker på dig och att jag inte saknar dig? I så fall ljuger jag. För du finns där. Jag tänker på dig hela tiden. Men inte som förut. Nu är allting annorlunda. Vi känner inte varandra längre. Min hjärna går på högvarv. Tusen tankar bara flyger runt. Om två veckor så kommer vi inte ses nåt mer på flera månader. Kanske inte på flera år. Men det kanske är bäst? Det kanske är bra att vi avslutar allt här och nu. För vi är ju som främlingar. Jag vet nästan allt om dig, men jag känner dig inte. Inte längre. Jag är inte ledsen längre. Eller, jo det är jag nog. Men det känns inte längre. Bara när jag ser dig. Då känns det. Det känns eftersom vi inte ens kollar på varandra. Fast jag kollar på dig, hela tiden när du inte ser. Men vi kan inte vara kompisar längre. Det går inte, och det borde du förstå. Jag skiter i dig nu, så som du skitit i mig de senaste månaderna. Varför ska jag vara som förut, när du har blivit en helt annan människa? Du är inte längre den jag blev kär i, du är någon annan. Men om du trivs och är glad, om du aldrig har mått bättre, då får det va. Jag vill ju inte förstöra för dig, för jag vet hur det känns. Och man skadar ju inte de man älskar.
Därför har jag bestämt att inte röra upp allting igen. Det får vara som det är, det kan ju knappast bli sämre. Det var ditt val, och nu borde du vara nöjd. Du har ju fått som du ville.
Kommentarer
Postat av: Amanda
emelie, fyfan va fint skrivet jag gråter även fast jag inte vet vem du har skrivtit om, sjukt fint iaf <3
Trackback
